Färgtyper

Slamfärg
den röda slamfärgen som är känd sedan 1500-talet Färgen används uteslutande till ohyvlat trä. Det huvudsakliga färgpigmentet utgörs av järnoxid, bindemedlet utgörs av stärkelseklister råg eller vetemjöl. Den nutida slamfärgen innehåller ofta ca 4-8 % linolja.
egenskaper
Färgen är inte filmbildande vilket gör att den blir helt okänslig för fuktrörelserna i virket
Färgens öppenhet gör att risken för röta på grund av instäng fukt blir liten i jämförelse med filmbildande färger, där höga fuktkvoter lätt uppnås på grund av sprickbildning eller flagnade färgskikt.
Lätt att applicera och även att underhålla då endast borstning krävs.
Färgar av sig

Linoljefärg
Linoljefärgen är känd sedan 1500-talet men först i slutet av 1700- talet i samband med panelarkitekturens framväxt började färgen användas i större utsträckning för utomhusbruk. Färgen har använts både inne och utomhus på såväl trä, plåt, smide och puts. Den bästa kvaliteten och egenskaperna på bindemedlet i dag, utvinns av kallpressad linolja som sedan kokas. Varmpressad linolja har större molekyler och tränger inte in i virket, vilket är syftet med linolja.
Linoljefärgen torkar genom oxidation. Färgen har en torrhalt upp till 98 % (den mängd av färgens beståndsdelar efter det att den torkat). Lösningsmedel som används är terpentin eller lacknafta.
egenskaper
God penetrerande förmåga på grund av att färgens molekyler är små. Den goda inträngningsförmågan gör att träets porer delvis blir mättade vilket minskar träets förmåga att suga vatten.
Kritar med åren vilket gör att färgen successivt tvättas bort av regn. Tvättningen bidrar till ett renare färgskikt, skiktet blir därmed också tunnare med åren vilket kan ses som positivt då upprepade ommålningar inte bygger upp alltför tjocka färgskikt
Linolja måste målas i tunna skikt. Gamla och allt för tjocka färgskikt har en tendens att krackelera och spricka upp.

Akrylatfärg (latexfärg)
Latexfärg är en gemensam beteckning för flera sorters färg som alla är vattenburna. De flesta innehåller dessutom en mindre mängd lösningsmedel. Latexfärg är en dispersionsfärg och det bindemedel som i första hand används till utvändigt trä är akrylat (polyakrylat). Latex innebär, enkelt uttryckt att bindemedlet i form av mycket små klibbande plastkulor svävar fritt i vatten. Latexfärg har funnits sedan 1950-talet. Den har revolutionerat måleriet i många avseenden och den har genomgått en snabb utveckling.
egenskaper
Latexfärg är en arbetsvänlig färg – den är relativt lättstruken och anses mindre känslig för fukt i och på underlaget. Den torkar snabbt och har i sig hög väderbeständighet. Verktyg kan rengöras i vatten och färgen har dessutom ingen besvärande lukt. Latexfärg kan inte målas vid låga temperaturer (under + 5°C). Den måste lagras frostfritt.

Alkydoljefärg
i dag är det allt vanligare med vattenburna olje- och alkydfärger, så kallade hybridfärger.
Alkydoljefärger tillkom på 1930-talet och kan sägas vara en vidareutveckling av oljefärgen. Bindemedlet utgörs till viss del av alkydolja, som är en syntetisk. Från att tidigare varit lösningsmedelsburna är alkydoljefärger numer ofta vattenburna.  Detta huvudsakligen av miljö- och arbetsmiljöskäl.
Egenskaper
En alkydoljefärg har i stort sett oljefärgens egenskaper. Den kritar dock mindre. En alkydoljefärg baserad på mager alkydolja, som därmed får svårare att följa med rörelser i träet. Av alkydoljefärgerna bör i första hand alkydoljefärg baserad på fet alkydolja användas till utvändigt trä
Även alkydoljefärg torkar genom oxidation, men snabbare än linoljefärg. Den kritar mindre och håller normalt glansen längre. När färgen torkat får den en fyllig och vattenavvisande yta.
Alkydoljefärg lämpar sig för behandling av utvändigt trä. Olja baserad på mager alkydolja – ger ett hårdare och sprödare färgskikt och har en tendens att spricka och flagna av utomhus. Alkydoljans viskositet är högre än de naturliga oljornas och alkydoljefärg har därför något sämre penetrationsförmåga än linoljefärg.
Alkydoljefärg som ger blanka färgskikt blir i regel mycket ångtäta. Fukt och därmed fuktrörelser kan ge upphov till blåsbildning, krackelering och avflagning.

Trätjära
Trätjära erhålls bland annat vid framställning av träkol eller vid bränning av stubbar. Vid behandling med trätjära värms den upp för att kunna strykas ut jämnt och för att den ska tränga in bättre i underlaget. Tjära har traditionellt använts till kyrkor, klockstaplar, sjöbodar och fritidshus samt till tak- och väggspån som ofta behandlas på detta sätt. Det finns varianter där man även blandar i falurödfärgspigment för att bestryka bland annat klockstaplar. Tjäran torkar långsamt och ytan är torr efter cirka 3 – 4 veckor. Under torkningen har tjäran en stark lukt som avtar med tiden.

Järnvitriol
Järnvitriol (järnsulfat) används ibland som ytbehandling för att få ett intryck av en grånad träyta, så att fasaden ser väderpåverkad ut vilket naturen annars sköter själv för obehandlat virke. Behandling med järnvitriol ger en kemisk färgning av träytan men inget skydd mot biologiska angrepp och inget skydd mot fuktrörelser.
Järnvitriol blandat med vatten är en färglös vätska som penslas eller sprutas på sågat eller finsågat virke av nytt eller tidigare järn­vitriol­behandlat trä. En behandling med järnvitriollösning på en träyta ger efter en tid en vacker och beständig, brungrå till silvergrå färg. Virket bör behandlas före uppsättning, då det ger bättre inträngning även i sponten. Järnvitriol kan urlakas vid regn och orsaka missfärgning vid spik- och skruvhuvuden, på glas, grund, markplattor och plåttak.